Men against Time

För ett antal årtusenden sedan erövrades Indien, Persien och Europa (Västeuropa) av våra förfäder indo-arierna.

Begreppet indo-arier myntades för övrigt år 1808 av den tyske romantikern Friedrich von Schlegel efter det han funnit att de västeuropeiska språken var underavdelningar till sanskrit.

Schlegel inspirerades i sin tur av Sir William Jones (1746-1794) men det är en annan historia.

Läsare som är välbekanta med traditioen kommer förmodligen märka att denna artikel huvudsakligen inspirerats av René Guénon och Savitri Devi.

I Indien riskerade de erövrande indo-arierna att uppgå i och/eller assimileras in i det därstädes varande mångetniskt multikulturella folkhavet för att sedermera såsom en logisk konsekvens av detsamma gå under.

Som ett svar på detta utvecklades det traditionella indoariska kastsystemet (jati, ”kaster”) i vedaskrifterna mellan åren 1500-500 f. Kr. Det definierar fyra huvudkaster (varnas) med påföljande hierarkiska indelning: 1) brahmana: (brahman), präst, 2) kshatriya: krigare, härskare, 3) vaishya: köpman och/eller bonde, 4) shudra: tjänare, (kropps) -arbetare.

De tre förstnämnda klassificeras som arya (”ariska”). Hinditermen varna, implicerar färg och de olika kasterna fungerade också initialt såsom ett sätt att bevara det indoariska folkets särart och undvika bastardiserande umgänge med övriga folkslag som istället sorterades in i Harijan, ”de oberörbara” - en femte kast.

Termen varna, implicerar även ”personlig kvalitet”. Kast-tillhörighet utgör snarast ett predestinerat andligt vara och utgår således snarare från individuell läggning än från blods-/födslorätt. Ungefär på samma sätt som man tänker sig återfinna olika kvaliteter inom en och samma familj såsom musikalitet, teknikalitet, konstnärlighet, läshuvud m. m.

Det var det traditionella samhällets föresats att förse varje specifik indo-arisk individ med förutsättningar att utvecklas i enlighet med dennes kastbundna förutsättningar.

Vidare är kastsystemet varnas inordnat i den traditionella, andligt hierarkiska ordningen och överordnas därmed eventuella positioner i den lägre materiella (t ex. ekonomiska) hierarkin

Brahmana dras därför oemotståndligt till det sakrala. I enlighet med traditionen är det deras uppgift att bevara och förmedla kunskap om det metafysiska och mystikt andliga indoariska blodet och dess betydelse. Brahmanas traditionella färg är vitt som symboliserar sakral renhet och sol/ljus. Deras mentala energi är ascenderande och deras handlingar är av transcendent natur. Brahmanas metall är guld eftersom dess kvaliteter inte korrumperas av tiden och dess karakteristika är guldålder, essens, ljus , sol, prästerskap - samt teokrati.

Kshatriya lämpar sig bäst i funktioner relaterade till mänskliga regeringar och dess försvarsapparater. Därmed ingår kungar och krigare/soldater i denna kast vars symboliska färg är rött. Rött är signifikant för hetta och expansion (imperialism).

Japans flagga är Kshatriyasymbolism par excellence, liksom dess feodala organisation och samurajer.

Kshatriyas mentala energi är horisontellt och vertikalt inriktad emedan de är naturligt underordnade brahmanerna. Vilket förklarar varför medeltidens kungar välsignades av påvar. Kshatriyas essentiella funktion är att unifiera himmel och jord i syfte att etablera en världslig regering i harmoni med andliga principer. Kshatriya är rättsväsendets upprätthållare vars karakteristika är silverålder, måne, monarki - samt aristokrati.

Vaishyas fallenhet för kommersialism och industrialism är ett naturgivet incitament för dem emedan deras funktion är produktion och försörjning. I denna merkantilistiska kast ingår mästare, storbönder affärsmän och konstruktörer m. m. De är förbundna med den materiella världen och dess färg är mörkgul och/eller brun. Vaishyas karakteristika är bronsålder (vilket är deras symboliska material) materialism, borgerlighet, demokrati - samt sentimentalism.

Shudras (kropps) –arbetare och tjänare har en fallenhet för fysiskt tunga sysslor och manuellt arbete. Deras symboliska färg är mörk aska. Shudras karakteristika är järnålder, vidskepelse, arbetarklass, socialism, kommunism och pöbelstyre.

Med tanke på att den andliga världen är överordnad den världsliga är det inte heller helt ovanligt att fenomenet rika och materiellt välbeställda shudras kontrasterar mot fattiga brahmaner. Den primära kampen förs trots allt på det andliga och moraliska planet - inte på det ekonomiska.

Förutom de ovan nämnda kasterna finns även en subkast benämnd Shandala. Dess medlemmar saknar alla kvalifikationer och dess ursprung är kaos. De utgör en blind kaosemanerande kraft som orsakar moralupplösning, splittring, förstörelse.

Shandala är allestädes närvarande och verkar på alla nivåer.

Med detta ådagalagt har vi samlat in verktyg som möjliggör en fragmentarisk tolkning av samtiden. Men för att kunna analysera modernismens sanna väsen krävs ett applicerande av traditionell indo-arisk tidsuppfattning. I motsats till modernismens semitiskt linjära framstegs-evolutionära tidsuppfattning (från skapelse till frälsning). Är traditionalismens tidsuppfattning såsom den framställs i det hinduiska verket Mahabharata (fr. ca 500 till 300-200 f. Kr.) - cyklisk.

Krita Yuga är den cykliska hinduismens första tidsepok och guldålder emedan alla troget ägnar sig åt plikt, religiös rit och lag. Frånvaron av ondska är påtaglig och synonym med avsaknaden av kapitalism, hat, konkurrens, grymhet och avundsjuka m. m.

Under Treta Yuga, hinduismens andra tidsepok, förminskas den allmänna rättfärdigheten med en fjärdedel. Folket förblir plikttroget och fromt men vad nytt är - de vill belönas för detsamma.

Dvapara Yuga är hinduismens tredje tidsepok då generell rättfärdigheten minskar med två fjärdedelar. Plikt, Religiös rit och lag förfaller vilket medför att sjukdomar och annat otyg sprider sig och förbittrar folket.

Kali Yuga är den fjärde och sista tidsepoken samt den epok i vilken vi lever och verkar. Detta är hinduismens järnålder då rättfärdigheten minskar med tre fjärdedelar och plikt, religiös rit samt lag ytterligare förfaller vilket medför att sjukdomarna och dekadansen sprider sig än mer och gör det förbittrade folket än bittrare.

Under tidsepoken Kali Yuga är ondskan ett påtagligt och eskalerande inslag med symptom som rå kapitalism, våldsbrott, illojalitet, grymma handlingar och promiskuitet, familjeband som upplöses och äktenskap som tar plats oavsett kasttillhörighet eller etnicitet, ofödda barn som mördas, kvinnor som vill vara män, och män som vill vara kvinnor vilket promoveras vid lärosätena (queerteorier). Liberalism och nihilism medverkar till att folket dyrkar tillfälliga pop-idoler samtidigt som deras härskare förtrycker och plundrar dem.

Folket lämnar slutligen städerna och flyr ut på landsbygden där de lever i skräck och armod.

Samtidigt utspelar sig ett metafysiskt drama under järnåldern Kali Yuga mellan framför allt tre arketypiska aktörer: 1) Men in Time, 2) Men above Time och 3) Men against Time.

Men in Time är tidsålderns primära och mest aktiva aktörer. Det rör sig om ett fåtal starka individer som till fullo lever skamlöst egoistiska njutningssökande liv alltmedan de eftersträvar hedersbetygelser och världslig positionering. Deras hänsynslösa livsföring och effektiva metoder slutar med att hela mänsklighetens går under.

– Om de inte stoppas.

Men above Time är brahminer som egentligen hör hemma i Krita Yuga (härav uttrycket - ”född i fel tid”). De har uppnått högsta möjliga upplysning och förstått det gudomliga självets (Atman) och det gudomliga alltets (Brahman) -union.

I det arkaiska Indien fungerade de som rådgivare till kungar och krigare men ju mer tiden förändras och förfallet eskalerar förlorar de i auktoritet. Under Kali Yuga förmår dessa asketiska mystiker knappt överleva och kan på sin höjd inverka på individplanet. De kan således verka som personliga mentorer men förmår inte på något vis påverka tidscykelns gång.

Men against Time är en syntes av de två andra arketyperna emedan de både besitter andliga ideal (sol/ljus-kvaliteter) såsom ”Men above Time” och hänsynslöst våldsam handlingskraft som ”Men in Time”.

Den sällsynt förekommande andligt inspirerade - mystika arketypen ”Men against Time” intervenerar på ett abrupt sätt i tidscykelns evighetshjul för att återställa tingens ordning. Ty då Kali Yugans lidande, förödmjukelse och ondska når sitt crescendo utmynnar detta i ragnarök och världen som vi känner den går under i flammor.

Tiden följer sin cykliska gång och Kali Yuga upphör abrupt för att ånyo börja om som Krita Yuga…