Manarkon om Evola, en kommentar

Efter att ha läst genom Manarkons text om Evola än en gång, kan jag inte annat än konstatera att Manarkon inte alls är någon traditionalist, inte heller för den delen någon arkeofuturist. Manarkon är dessutom inte genomtänkt.

Manarkon skriver:

vi idag lever i ett imperialistiskt system, dikterat av ekonomism och efterkrigsdominansen från USA:s aggressivt kristliberala dogmer. Att konfrontera detta utifrån en Europeisk basis på ett effektivt sätt är enligt min åsikt inte att bygga ett NYTT imperium med hjälp av en ANNAN sorts likriktning. Europa är till skillnad från USA byggt på många, sinsemellan olika folk med enskilda identiteter och framförallt urgamla traditioner, varför en sådan idé bara vore att underkasta sig den imperialistiska tanken som idag främst företräds av USA.

Manarkon förkastar helt tanken på imperiet och svävar istället ut i tankar om något sorts utopiskt etnopluralistiskt Europa. (Hur detta skall uppstå ur intet nämns det inget om. Hur etnopluralismen överhuvudtaget skall kunna fungera finns det heller ingen som kan redogöra för).

Manarkon förkastar traditionell vilja till makt och expansion - viljan till det expanderande imperiet. Vad han grundar avståndstagandet på sägs inte rakt ut, men mellan raderna skymtar samma slags moralism som den vänstern vanligtvis anför mot imperialism. I andra texter ondgör sig Manarkon även över den auktoritära människan, vilket för tankarna till Franfurtskola och freudianism.

Det är också den enda förklaring som står att få. Manarkon klarar helt enkelt inte av att frigöra sig från 68-generationens antiautoritära hippieidéer, Frankfurtskolan har honom i sitt grepp. Vilket även förklarar hans negativa inställning till imperiet. För Manarkon är imperiet ytterst en representant för det auktoritära (därav även hans kritik mot Tredje riket).

Manarkon, liksom för övrigt Oskorei, står faktiskt i opposition mot Evola på inte mindre än tre primära punkter:   

. Imperiet (som de tar avstånd från) 
. Det maskulina elementet som ledstjärna (som de tar avstånd från).
. Andlig ras (tvärtemot Evola anser de att raserna (etniciteterna) bör skiljas åt med hjälp av sekterisk etnopluralism).

Med detta ådagalagt återstår konstaterandet att Manarkon knappast kan kalla sig traditionalist i evoliansk bemärkelse, inte heller Oskorei för den delen, men det gör de väl knappast heller. 

Man kan avslutningsvis säga att Manarkon snarare önskar verklighet, än ser den som den är. Konsekvenserna av denna önskan - att avsäga sig vilja till makt och expansion - är allvarliga. Vi lever inte i ett vakuum, det finns alltid andra som har vilja till makt. Att inte ha vilja till makt är detsamma som att ge andra makt, att inte expandera är detsamma som att låta andra expandera.